KERSTIN MOREAU YOGA

I was looking for someone to inspire me, motivate me, support me, keep me focused… Someone who would love me, cherish me, make me happy, and I realized all along that I was looking for myself.” –Unknown

”Never let go of your appetite to go after new ideas, new experiences, and new adventures.”

Blåelden gick över i lila i somras. Den slutar aldrig att överraska i sin intensitet. Vass och omöjlig att bestämma över. Inte vill den plockas och gör sig vackrast på platsen den själv har valt. Lever väl på kalk och sol och det kan man ju förstå. När den kommer väller den in i ett överflöd och när den lämnar blir den dammig och grå. Men bara en tillfällig vila för att nästa omgång överraska som aldrig förr. Jag vill alltid plocka den till midsommarstången men den vill inte styras in i en krans. Den ska få stå kvar där den själv har valt sin plats. Där gör den sig perfekt. Den som har försökt att plantera den där det inte passar vet att det inte går. Och den plats den valt att växa tänker den inte ge upp. 💙

Strandyogan startar den 22 juni och fortsätter ändå fram till den 7 augusti. Kolla schemat under fliken Djupviksyoga.

Det är tio år sedan jag startade strandyogan i Djupvik. Här är allt så lätt och mjukt. Havet, vinden och elementen omkring oss gör att undervisningen sköter sig själv på ett förunderligt vis.

Det blir som vanligt två klasser om dagen. Den tidiga klassen 8:30-9:30 heter Lugn Hatha och och betoningen är lugn och mjukhet. Klassen klockan 10-11 som heter Hatha yoga är den som är mer fysisk. Så välj klass efter vad du behöver! Jag vill verkligen betona det mjuka i den mjuka yogan och den terapeutiska styrkedelen i 10-klassen. Och möjligheten för alla att komma på den tidigare klassen.  Jag vill verkligen uppmuntra att man lyssnar på kroppen och anpassar så ta med kuddar, filtar, block om ni vill och varför inte en enkel fällstol. Kom gärna och pröva båda och se vad som passar dig bäst! 🧡

För precis ett år sedan föll min syster Eva bara ihop hemma och allas vår tillvaro vändes upp och ned. Tre månader senare tog hon sina sista andetag. Det är så overkligt. Så obeskrivligt. Så smärtsamt. Det känns idag som att komma tillbaka till när det började. Som om allt börjar om igen. Den här mardrömslika tillvaron som aldrig tar slut. Ibland är det lättare, ett lågintensivt viskande ”varför” och ibland knivskarp smärta och insikten att min syster är död. Hon blev inte äldre än 44 år. Jag kommer inte få se henne i en gammal kvinnas kropp. Vi kommer aldrig ha varandra att titta tillbaka på livet med på ålderns höst. Denna insikt att ta in och upplevelsen av en sådan obeskrivlig ensamhet.